' 
' 
' 
' 
' 
' 
Ladomir - "Ladomir"
Ladomirs debut är en trevlig historia som borde tilltala både fans av åttiotalets new wave och även de som idag gillar synth med indievarning.
Betyg: 7
Ladomir bildades i Helsingborg redan 1984 och 1985 blev deras hemstad Göteborg. Tre singlar senare splittrades sen bandet 1988. Under den korta tiden de höll ihop hann de med att spela live vid ett flertal tillfällen. År 2006 väcktes Ladomir återigen till liv. Nu, tjugofem år efter att bandet bildats, släpper de sin självbetitlade debutskiva som går att ladda ner gratis på bandets hemsida.
Musikaliskt rör det sig om new wave/electro och instrumenteringen består av synth, cello och fiol vilket gör musiken riktigt intressant. Trots flytten till Göteborg går det inte att ta miste på att sångaren Kire Nilsson är från Skåne. Utan att vara allt för patriotisk kan jag bara konstatera att den skånska dialekten både ger musiken värme samtidigt som det låter bra.
Musiken känns fräsch med ekon från åttiotalets både mörkare stunder a la The Cure och mer lättsmälta elektroniska tongångar. Instrumenteringen gör att man ibland hör influenser även av folkmusik. Kanske är det också därför det känns som att Ladomir sticker ut från mängden och inte bara på grund av den skånska dialekten. Det är lättsmält men ändå krävande på samma gång. Ibland är det skevt och rebelliskt på ett sätt som inte är helt olikt Bob Hund. Någonstans lutar sig bandet mot ett mörkt sound som inte är i fokus.
Texterna känns som små berättelser som består av vardagsbetraktelser och varje låt berättar sin lilla historia. En hel del av refrängerna har dessutom en förmåga att fästa sig i huvudet. Jag hinner aldrig tröttna på musiken under denna elva spår långa resa.
Ladomirs debut är en trevlig historia som borde tilltala både fans av åttiotalets new wave och även de som idag gillar synth med indievarning. Själv tycker jag att de både låter annorlunda och känns charmiga utan att tappa skärpan. Fans av tidiga The Cure och Lustans Lakejer bör absolut ge Ladomir en chans och lär inte bli besvikna.
Ladda ner gratis på: www.ladomir.se
Publicerad: 2009-05-08Författare: Benjamin Kristiansen
publicerad 12 mars 2009 i Expressen/GTs nätupplaga och i GT
klicka på länken: Vi triggade igång systemet igen
DRAMATISK NEW WAVE/SYNTPOP
LADOMIR
Ladomir
(www.ladomir.se)
Under några år i mitten av åttiotalet var Göteborgska Ladomir ett av de mest lovande svenska new wave-banden,
balanserande mellan det arty (cello och fiol!) och mörkt skeva och det lättuggat syntpoppiga. Sen bara la de av. Till här om året, när de återförenades på scen och nu har spelat in ett debutalbum. De blandar gammalt material med nyskrivet och ofta är det både nervigt och bra. Låtar som Stora svarta hus, Lust och Den lyckliga människan är vitala ekon av en spännande tid i svensk musik.
PATRIK LINDGREN
2009 02 26 Ladomir - "Ladomir" § § § §
.... Nu i dagarna rasar Pirate Bay-rättegången som bäst, och inte bara ligger det i tiden att släppa musiken fri utan det är också en fin gest mot oss som längtat efter ny musik med detta sorgligt förbisedda band.
Musikaliskt rör det sig om postpunk/new wave, vad man nu väljer att kalla det, i samma anda som Camouflage eller Brända Barn. Dock använder sig Ladomir av en lite annorlunda sättning, bestående av bas, cello, fiol och klaviatur, helt utan gitarrer vilket gör att deras variant av genren är av ett betydligt skevare, noise-aktigare snitt. Lägg därtill Kire Nilssons elakt halvskånska sång och det kan inte bli annat än episkt. Särskilt med tanke på att genren är näst intill utdöd i Sverige för tillfället. För några år sedan fanns det ett och annat band som rörde sig i den svenska postpunkens fotspår, men nu i Göteborg 2009 är det återigen Ladomir som håller fanan högt.
Albumet består ungefär till hälften av nyskrivet material, och till hälften av gamla outgivna låtar skrivna ungefär 1984-1987, men de elva spåren rör sig elegant inom samma sound och genre, och albumet skulle lika gärna kunna vara inspelat då eller nu. Skapelser som ”Den lyckliga människan”, ”Inte en hund” eller ”Lycka till” är helt enkelt tidlös, eskapistisk perfektion av ett band som aldrig borde behövt göra comeback – de borde aldrig ens lagt ner!
Musikens Hus med Twice a man & Strasse 2007 04 28
Från Göteborgs Posten
Ladomir återintog scenen
Med självklarhet återtog Ladomir scenen efter många års frånvaro.
Betyget blir tre fyrar.
Näst på tur efter Twice A Man var Ladomir, ett ganska kortlivat band (1984-88) med bara tre singlar bakom sig men nu suget på comeback.
Det var härligt att se med vilken självklarhet sångaren och basisten Kire Nilsson återintog scenen - och älskade det.
Ladomirs sättning är högst speciell: cello, fiol, bas och synt. Vilket förstås bäddar för ett unikt sound och ger en välbehövlig dramatisk underton till de annars rätt konventionella poplåtarna med stadigt driv. (Tänk: Imperiet möter Bob Hund, eller om det går ett käckare Siouxsie & The Banshees.)
Avslutningen med Ebba Gröns Beväpna er i pumpande synttappning var faktiskt alldeles lysande.
PATRIK LINDGREN
Ladomir § § § §
Pusterviksbaren, Göteborg 12 oktober 2007
När den något udda instrumentaliserade (cello/fiol/bas/piano) kvartetten kliver på scenen, obesvärat ursäktar sig med att de gör sin andra spelning på tjugo år, och öppnar med nya ”Lust”, just den låten i deras repertoar jag håller varmast om hjärtat, är det inte lätt att hålla sig objektiv. Ladomirs gnisslande, stundtals till och med noisiga gothpop gör sig precis lika bra i ett välmående 2007 som den troligtvis gjorde redan på det dystra åttiotalet. Marias och Alexanders stråkar skär sig igenom både märg och ben i en perfekt symbios, och Kire trakterar både mikrofonen och resten av scenen med en star quality han antagligen inte ens är medveten om att han besitter. Det enda som möjligen skulle kunna förstöra intrycket av en professionell livemaskin är pianisten och sångerskan Anna Öbergs besvärade kroppsspråk. Hon har en röst värdig en siren och är precis så drömskt vacker som bara en gothpianist kan vara, men på något sätt får jag intrycket att hon inte riktigt vill befinna på Pusterviksbarens scen, framförandes guldkorn ur Ladomirs fantastiska, men något sparsmakade låtskatt. Dock, på det hela taget har Ladomir förgyllt både min och troligtvis en stor del av publikens fredagkväll, inte minst på grund av att de valt att lägga fokus på ett par nya låtar som ingen tydligen hört förut. Jag uppfattar en fantastiskt nedvärderande textrad som lyder ungefär ”du är fri att förbli, din definition av ett tomt och lyckligt slut” och ungefär där, när jag tänker på ett tomt och lyckligt (?) slut för egen del har inte Ladomir bara underhållit, utan helt klart även inspirerat till stordåd.
Michael Porali